Historian om Brottkärrs Tennis Förening stäcker sig 100 år tillbaka i tiden och tar sin början år 1908.

1908: Det hela började då två bröder Anders och Erik Jansson anlade en gräsbana på en av ängarna nere i Brottkärr.

1910: Flyttades banan till Kärleksstigen stax bakom där tennishallen i dag ligger. Därmed var det slut på grästennisepoken i Brottkärr. Sommargästerna i Brottkärr ville satsa på något nytt och det blev träbanor. En ny träbana anlades mellan Grinnekärrsvägen och Byvägen. Förutom tennis ägnade man sig åt att sjunga och festa. Sten Brunbäck var en av klubbens första ordföranden.

30-40 talet: Tennisintresset avtar och träbanan ruttnar sakta bort och nya idéer krävs. Detta resulterar 1932 i dagens anläggning med klubbhus och två asfaltsbanor på egen tomt. Drivande krafter i styrelsen då var bl a familjerna Asklund, Sjöblom och Elander. De första 10 åren blev en enda lång klang och jubelfest, med ett enormt festande. Kulmen nåddes 1940 då dåvarande kung Gustaf den 5:e spelade med i en klubb- match mellan Göteborg och Stockholm på utebanorna i Brottkärr.

50-talet: Nu händer det igen, tennisintresset svalnar, ekonomin blir knacklig och anläggningen totalt nersliten. En ny generation tar över och efter en massa jobb kan en ny storhetstid mötas. Asfaltsbanorna ersätts med dagens grusbanor 1954-56. Klubbhuset repareras nödtoftigt. Klubben levde upp igen. Brottkärrsspelen arrangerades som nationell tävling i ett antal år. En hel del sjärnor spelade då på BTF, bl a Janne Lundquist och Birger Folke. I styrelsen satt starka namn som:

Även nu var det ett enormt festande i klubbhuset. Vid ett styrelsemöte 1957 beslöts att ungdomarna endast fick ha dans 2 dagar i veckan.

60-talet: Präglades i hög grad av minskat spelande, dålig ekonomi och en nedsliten anläggning. En trasig pumpanläggning för utebanorna kostade klubben 7000kr att reparera. Detta höll på att knäcka klubben.

70-talet: En ny generation tar sig an styrelsejobbet och satsar på att anlägga ett plasttält över en av banorna (100tsek). Finansieringen skedde med hjälp av ett andelssystem till medlemmar konstruerat av Lennart Bülow. Gustav och Inger Ljungstrand tillsammans med Lennart och Barbro Bülow plus Johan Langert och Klas Bülow tar ett fast grepp om klubben. Tältet gjorde det möjligt att spela året om och ekonomin i klubben stabiliserades.

Vandringspriset är en pokal från 40-50 talet i äkta silver. Den som vinner KM och därmed blir KM-champion, får sitt namn ingraverat på pokalen. Blir man dessutom KM-champion 5 gånger blir man pokalens slutliga ägare.